Dödsstöten för dagens spelpolitiska modell?

Just nu händer det en hel del saker på spelfronten. Dels har Svenska spels senaste reklamkampanj väckt liv i den återkommande hyckleridebatten. Dels lovade EU-kommissionären Michel Barnier i veckan att gå vidare med de vilande rättsprocesserna mot ett antal nationella spelmonopol, däribland det svenska.

Dessutom presenterade Riksrevisionen idag resultatet av sin stora granskning av den svenska spelmarknaden. Slutsatserna är allt annat än smickrande och har skapat rejäla rubriker under dagen.

Vad säger då rapporten? Jag har bara hunnit skumma delar av den än så länge, men klart är att kritiken är ganska omfattande. Lotterilagen anses vag och behöver kompletteras med både marknadsföringsregler och specifika krav på ansvarsåtgärder från spelbolagens sida. Utfärdandet av speltillstånd beskrivs som inkonsekvent och icke-transparent. Svenska spels spelansvarssatsningar är för lågt prioriterade, inte tillräckligt utvärderade och utnyttjade av alltför få.

Som sammanfattning skriver utredarna att den svenska spelpolitiken inte lyckas tillräckligt bra med det som är dess uttalade mål – att värna sociala skyddsintressen – och att den riskerar att leda till ökat spelberoende. Den slutsatsen innebär vatten på kvarnen för alla som anser att spelmonopolet i sin nuvarande form bryter mot EU:s fördrag.

Riksrevisionen konstaterar också – precis som jag och Anton gör i en debattartikel i dagens Expressen – att vårdsituationen kring spelproblem är ohållbar och kräver en akut lösning: ”Vidare bör det snarast klargöras hur spelberoende ska definieras och vem som har ansvar för behandling av spelberoende.”

På det stora hela utgör granskningen alltså ytterligare en attack på den redan starkt ifrågasatta svenska spelpolitiken – och det från en tungt vägande myndighet. Att något måste göras åt situationen på spelmarknaden har aldrig varit tydligare.

Som vi har konstaterat tidigare är det dock ingenting som garanterar att detta något lär ske speciellt snart.

Publicerat i Nyheter | Lämna en kommentar

Spela lagom! både här och var

Nu är släppkalabaliken i full gång. Här kommer ett axplock av de sammanhang där vi och boken har synts på sistone:

Två recensioner har publicerats än så länge. I Svenska Dagbladet skriver Isobel Hadley-Kamptz att det är ett mysterium att ingen har tecknat den svenska spelpolitikens historia tidigare och kallar Spela lagom! ”alldeles strålande”. Enligt Expressens Dan Hallemar är boken alarmerande och berättar om ”en komplicerad men samtidigt aningslös statlig spelpolitik”.

Vi har också blivit intervjuade lite varstans. I Nyhetsmorgon pratade vi bland annat om den nuvarande regeringens spelpolitik. I Studio Ett låg fokus på spelberoende och de senaste 30 årens expansion på spelmarknaden. I Plånboken handlade samtalet mycket om dubbelmoral och spelreklam. (Plus för mycket roligt arkivmaterial där!)

Av de intervjuer vi har gjort för tidningar utmärker sig nog den här, i ETC Stockholm, som den intressantaste och mest välskrivna. Dessutom har det bloggats en hel del om det seminarium vi anordnade för spelbranschen förra veckan.

Publicerat i Nyheter | Lämna en kommentar

Skillnaden mellan vad som sägs och vad som görs

I morse var jag med i Morgonpasset i P3 och pratade spel. När jag fick frågan vad jag ”tycker om Svenska spel” sa jag något om att de anstänger sig för att agera ansvarsfullt, men att det är svårt att titta på bolagets historia utan att göra sig lustig över den. Jag tänkte att jag kanske borde utveckla vad jag menade.

Ett återkommande drag i den svenska spelhistorien är att man har försökt koppla ihop satsningar med ädlare motiv än vad man faktiskt har. Gång på gång har spelbolagschefer och politiker motiverat lanseringar av nya spel med att de ska bekosta något behjärtansvärt. I själva verket har de, när det sedan framgått hur mycket pengar spelen drar in, låtit pengarna gå rakt in i statskassan i stället.

Man kan till och med ställa upp följande modell för hur spelutbudet utvidgas: Införandet av en kontroversiell spelform föreslås som nödlösning – en sista utväg – för att finansiera en populär och viktig sak. Förslaget möts av massiv kritik, men genomförs med hänvisning till ändamålet. Så småningom vänjer sig människor vid spelet. Kritiken ebbar ut. Då ändrar man intäktsfördelningen så att pengarna går till någon odefinierad statsutgift.

Detta skedde med Penninglotteriet, där pengarna först gick till att bygga teatrar och hålla kulturevenemang. Det skedde med Tipstjänst, som var tänkt att finansiera idrottsrörelsen. På 80-talet infördes Lotto med argumentet att det skulle skapa arbetstillfällen i Norrland. Efter några år lades Norrlandskontoret ner. På 90-talet kom Vegas-automaterna, vars intäkter skulle gå till ungdomsidrott. Snart tillfördes de statskassan i stället.

Det är inkonsekvenser som dessa som gör spelmonopolets historia så tacksam att beskriva.

Publicerat i Trivia | 6 kommentarer

Kom och köp!

Vissa inlägg på den här bloggen berör olika historiska och filosofiska perspektiv på spelvärlden. Andra kan kallas konsumentinformation. Ytterligare andra är, tja, vad vissa skulle kalla helt skamlös reklam. Här kommer ett i den senare kategorin:

Nu är den nämligen här. Spela lagom! – Hur drömmen om snabba pengar gjorde Sverige spelberoende finns äntligen i en bokhandel nära dig. Jag fotade ovanstående bild på en Akademibokhandel i Stockholm, men boken ska enligt uppgift finnas lite överallt.

Boken – som är tjock och fin och dessutom innehåller en del bilder – kan också beställas på Bokus och Adlibris. Köp den nu så lovar vi att lämna försäljarrollen och återgå till det folkbildande uppdraget. Deal?

Publicerat i Nyheter | 8 kommentarer

Utdrag i Fokus

Det är mycket som ska ordnas inför en bokrelease, inser man. Igår kånkade jag till exempel hem en jättelik boklåda från mitt lokala spel- och postombud, med böcker som ska levereras till vänner och bekanta. Hjulen är satta i rullning på allvar. Tyvärr har vi haft lite dåligt med tid åt att blogga, men det blir desto mer framöver.

Nu kan vi i alla fall stolt presentera det första riktiga utdraget från boken. Det är nyhetsmagasinet Fokus som i sitt nya nummer trycker ett utdrag ur vårt femte kapitel. Utdraget, som är lite bearbetat för att passa in i tidningen, handlar om relationen mellan Svenska spel och finansminister Anders Borg. Såhär blev det:

Hela texten finns inte på nätet, men Fokus är som vanligt värd att köpa även frånsett vår egen medverkan. Spring iväg till Pressbyrån!

Publicerat i Nyheter | 3 kommentarer

Därför är en omreglerad spelmarknad fortfarande avlägsen

När Jesper Kärrbrink 2004 blev vd för Svenska spel byggde han sina framtidsplaner för bolaget på att spelmarknaden snart skulle omregleras. Allt annat vore ologiskt, menade han. Den nuvarande lösningen hade ju krackelerat. På papperet hade Svenska spel ett monopol, i praktiken fick man hejdlös konkurrens från utländskregistrerade spelbolag. Dessutom pågick en statlig utredning av spelpolitiken. Något behövde göras.

Fem år senare efterträddes Jesper Kärrbrink av Meta Persdotter. Precis när hon hade tillträtt som vd kom nästa statliga utredning i ordningen. Den föreslog bland annat att fler aktörer skulle släppas in på spelmarknaden. Hon fick kasta sig in i arbetet med att rusta bolaget för denna nya situation. Omregleringen tycktes vänta runt knuten.

I dag visar almanackan 2012. Svenska spel har bytt vd ytterligare en gång, men den brådskande omstöpningen av spelpolitiken har fortfarande inte blivit av. I måndags förra veckan stötte jag på en av de spelbolagslobbyister som har arbetat hårt för att få till en förändrad spelmarknad. Han verkade uppgiven och sa att en omreglering kändes ”mer avlägsen än på länge”.

Därför kom det som en smärre chock – jag höll på att halka i duschen – när Ekot dagen därpå berättade att regeringen hade kommit överens i frågan om spelpolitiken. Självfallet visade det sig snart att det inte riktigt var så enkelt.

Det som har hänt är att Kristdemokraterna har antagit ett nytt spelpolitiskt program. Därmed förespråkar de fyra regeringspartierna utåt sett samma modell: en omreglering där Svenska spel och ATG:s monopol i allt väsentligt behålls, men där privata aktörer tillåts erbjuda nätspel på laglig väg. Om det blir verklighet kan bolag som Ladbrokes och Unibet få licenser för att finnas på den svenska marknaden, omfattas av svenska lagar och betala svensk skatt.

Saken är dock den att det redan fanns en riksdagsmajoritet för en sådan modell. Förra sommaren var jag och Anton till exempel på konferensen Spelakademin i Visby. Då satt tre spelpolitiska talesmän på scenen – Moderaternas Gustaf Hoffstedt, Socialdemokraternas Peter Johnsson och Kristdemokraternas Andreas Carlson – och var helt överens om vad som borde göras.

Att omregleringen inte har skett beror inte på att partierna har tyckt olika utåt sett, snarare att man inte är överens inom partierna.

Sedan regeringsskiftet 2006 har Anders Borg och Fredrik Reinfeldt fört en spelpolitik som går på tvärs med deras eget partis officiella linje. Medan Moderaternas partistämma redan 2007 röstade för en öppnad spelmarknad och en utförsäljning av Svenska spel har regeringen valt en passivt avvaktande linje. Inga lagförslag har lagts. Flera gånger har Anders Borg sagt att den nuvarande regleringen i grunden fungerar bra.

Om de spelpolitiska talespersonerna – allihop relativt okända riksdagsmän – ska förverkliga sin gemensamma vision så måste de först och främst övertala finansministern. Sedan väntar arbetet med att mejsla ut detaljerna: regelverket, skattesatserna, antal licenser, vilka spel som ska omfattas. En komplex och tidskrävande uppgift.

Jag tror därför knappast att en omreglering blir verklighet under den här mandatperioden.

Bild: Christian Holmer. (Some rights reserved.)

Publicerat i Nyheter | 1 kommentar

Smakprov #2: Handskakning i statsministerns rum

Nu har det blivit dags för ett andra litet smakprov ur boken. Det här avsnittet handlar om ett möte som kom att spela en avgörande roll för den svenska kasinosatsningen:

Börje Hörnlund knackade på dörren till Göran Perssons arbetsrum. Korridorerna i regeringskansliet brukade vara hans egen hemmaplan. I december 1999, strax innan jul, hade landshövdingen fån Nordmaling inte arbetat i toppolitiken på fem år. Ändå kunde han utgå från att statsministern skulle släppa in honom i maktens innersta rum.

Inte bara det, förresten. Börje skulle tas emot med öppna armar.

Den grånade centerpartisten stod på god fot med Göran Persson. Deras bekantskap hade inletts efter valet 1994, då Börje Hörnlund som avgående statsråd satt i möten med den nya socialdemokratiska regeringen. De skulle ta en rad blocköverskridande beslut om tuffa offentliga sparpaket. Under veckorna av nattmanglingar växte respekten mellan de två männen.

I sin första självbiografi skulle Göran Persson senare beskriva skogsmästaren Hörnlund som en mycket effektiv lobbyist: ”Den bästa positionen som finns i det politiska livet, om du inte är statsminister själv, är ju att sitta utanför statsministerns dörr. Det gör Hörnlund fortfarande. Han dyker bara upp. Plötsligt sitter han inne på rummet. Ska du ha kaffe? Ska vi prata? Han har alltid med sig några förslag och idéer.”

Den här gången gällde det statens nya kasinon. Landshövdingen skulle övertala Göran Persson att i sista stund köra över Mona Sahlin, Björn Rosengren och resten av regeringen i frågan om det fjärde kasinot. Mot alla förhandstips, och i strid med vissa ministrars egna intressen, skulle det placeras i Sundsvall.

Idén var inte hans egen. Tanken på att bygga ett kasino i Sundsvall kom ifrån Lars-Jerker Molin, en hemvävd entreprenör som köpte sin första restaurang som 20-åring och som nu ägde Södra berget, Sundsvalls hotellkomplex nummer ett. När Molin något år tidigare hade fått veta att statliga kasinon var på gång hade han samlat ihop en grupp lokala affärsmän.

Ett kasino, sa han till dem, skulle ge Sundsvall ett nödvändigt lyft. Nöjeslivet, sysselsättningen, framtidstron – allt skulle skjuta i höjden. Helst skulle kasinot placeras högst uppe på berget, i anslutning till Lars-Jerker Molins eget hotell, och för enkelhets skull kunde man bygga en linbana som forslade besökare från stadskärnan upp till berget. Men de andra affärsmännen skulle inte gå lottlösa. Spelturisterna skulle skyffla in miljoner även i deras hotell, fastigheter och butiker.

Männen i Sundsvalls näringsliv påbörjade ett intensivt lobbyarbete. De ringde upp vartenda riksbekant ansikte med anknytning till Sundsvall och bad dem att tala gott om stadens kasinoplaner. Stadens riksdagsledamöter fick i uppgift att bearbeta sina kollegor. Makthavare på alla möjliga nivåer fick spritflaskor från den Sundsvallsbaserade alkoholjätten Vin & Sprit. ”Kanske inte helt lagligt, men vi skötte allting snyggt”, säger Lars-Jerker Molin idag.

Ändå förblev Sundsvall en outsider. Statsråden i regeringen hade alla skänkt små kasinolöften till sina hemlän, men ingen hade lovat Sundsvall någonting. När tidningarna i Stockholm rankade vilka städer som hade störst chans att få ett kasino fanns Sundsvall inte ens med på listan.

Det var här Börje Hörnlund klev in i handlingen. Efter några artighetsfraser tog han till orda: ”Nu, Göran, får du fan bestämma dig. Det är dags att du kommer ihåg Väster- norrlands län den här gången.”

När Börje Hörnlund lämnade regeringskansliet den dagen kände han vinden i ryggen. Statsministerns handskakning kändes som ett löfte.

Publicerat i Utdrag ur boken | Lämna en kommentar